Försäkringskassan & magsjuka

I onsdags var en av de stressigaste dagarna i mitt liv. Upp till jobbet kl 06.40, skjutsa Wilma till mamma, jobba till 10.50. Hem och duscha, kollade lite snabbt om pengarna kommit från försäkringskassan, japp, de var där, men vad i h-vete...! För LITE pengar, vad är detta nu då?!
Stressen steg snabbt och jag kände hur bråttom jag hade. Skulle plocka upp Wilma hos mamma, hinna ut till Pernilla till kl 12. Det fanns inte en chans att jag skulle hinna. Jaja, en sak i taget.
Ringde till FK, de hade inte satt in ALLA pengarna som jag skulle ha, de hade glömt mer än hälften, och som vanligt: "...nej, jag kan inte se när pengarna kommer eller hur mycket det är...". Jag hade god lust att be dem fara och flyga.

Äntligen kom jag iväg, på vägen till P ringde jag till FK flera gånger och tjatade men fick fortfarande inga vettiga svar. Väl framme hos P skull jag försöka varva ner, men då ringde FK och jag var tvungen att bli irriterad på nytt. Under ca 40 minuter hann jag nog sitta i telefon med dem i säkert 30 min. Som P sa: " Det är så trevligt att lära känna Alexandra!". Det var 2 vänner till P där oxå... Jag gjorde inget vidare bra intryck kan jag tänka mig...

Till slut hade jag pratat färdigt med FörsäkringsKassan och jag kunde vara lite social! Jag hann väl sitta ner 10 minuter, skulle bara upp och byta Wilmas blöja när jag kände att jag började må illa... Äsch, det är nog bara all stress. Nix, det blev värre. Jag skämdes som en hund när jag sa att jag var tvungen att åka hem. Men vad skulle jag göra? Jag hade nog varit hos P i 1 timme och fick snällt sätta mig i bilen och åka hem igen.

På vägen hem hann jag stanna 4 gånger för att spy, dock kom det inget. Inte försen jag parkerade bilen på uppfarten och jag skulle ta ut W ur bilen, DÅ spydde jag! Jag kände bara att, det här kommer inte sluta bra... Jag satte ner Wilma innanför dörren och sprang, spyandes, mot toan. Jag hade ringt Christian på vägen hem och sagt att han måste komma hem. Jag är en av de människor som väldigt lätt svimmar när jag har magsjukan, och då är det inte bra att bära runt på en Wilma...

Morgonen efter var Christian dålig. Tack och lov var pappa hemma(vanligtvis är han långt åt Jukkasjärvi) så han kunde åka och köpa blåbärssoppa och coca-cola åt oss. Tack för det! Och idag mår iaf JAG mycket bättre. :) Jag tror att jag ska gå ut och skotta lite snö sen...